Ommöbleringens tid är här!

Nedräkningen har börjat, operationstid inom räckhåll och rehaben har även resulterat i att trädgårdsanläggaren nu kan frångå kryckorna i större utsträckning. Det är då oerhört svårt att hålla sig från trädgården, den har ju ropat hela sommaren och önskar nu bli omstoppad för att långsamt vakna till våren igen.

Ett gynnsamt väder för ommöblering bland rabatternas invånare går inte att förneka. Varmt, fuktigt och stundtals med sol inslag gör alla levande ting glada. Till mitt stora förtret, även myggen.
Linkande och omsprungen av sniglar försöker jag ta mig ifrån dessa små varelser som nu antagit nya proportioner med muterade käftar som drar köttstycken ur huden på mig. Men viljan är än så länge större än förståndet, så fäktande står jag nu fem minuter vid varje perenn innan vilopaus är nödvändigt för knä och ben, samt ett intensivt skrubbande på de nya betten.
– Myggjävlar, är ordet som ideligen utropas när svetten rinner längst med ryggen samtidigt som jag med jordiga fingrar drar håret från pannan, stående på ett ben. Återigen, viljan är större än förståndet.

Den här sommaren har jag desperat försökt att tänka på biologisk mångfald och djurens/insekternas viktiga del i ekosystemet medan jag jagat smitande kaniner på kryckor (alltså, kaninerna går inte på kryckor). Även skatorna har försatt mig i aktivitet där de med hårda näbbar hackat gräsmattan i jakt på pingborrar, inte en utan miljoner gånger. Man skulle kunna säga att de liksom luftpincerat gräsrötterna.. till döden.
– Varför kan inte skatorna äta smitande kaniner, för att liksom sluta cirkeln, ska jag villigt erkänna att jag tänkt i mina mörkaste stunder. Men självklart hade ju inte det varit en optimal lösning, vilka skulle då äta vissnande blommor och förse mig med kväverik gödsel?
Faktum är att skatorna också gav mig lösningen på mitt stora ros-bekymmer.
Felplacerade rosor gör ingen glad och faktum är att den nu gräsbefriade kala plätten mitt på gräsmattan nog blir en optimal placering för solälskande rosor. Så i samarbete med djur och natur pågår jordförbättring och flytt av mina högt älskade Austin-rosor.

Självklart ger en sån här aktion ringar på vattnet varpå en stor rockad bland befintliga perenner nu står inför ommöblering. Man kan fundera på varför och svaret är plätt-lätt:
Nästa säsong (planerar att göra den skadefri) ska nya växtmaterial testas och utvärderas i min experiment trädgård. Det ska klättras, krypas och blomstra. Tveksamma färgkombinationer och felplacerade blomster utlovas i vanlig ordning, men allt för konsten!

Jag tycker ju att mina personliga motgångar kanske varit lite i mesta laget, men det faktum att klimatet gjort det så oerhört lätt att dela perenner även för en handikappad person tycker jag ger starka indikationer från universum, moder jord och gud – him self (eller vem som nu styr) om att nästa säsong kommer bli fantastisk.
Lärdomen jag tagit är därmed att jobba med naturen faktiskt ger avkastning. Vad kaninerna beträffar, som för övrigt också skickat buxbomen till tippen, har jag ännu inte förstått syftet med all rymning, men det kommer nog.

Så med all denna insikt låter jag nu de fula stänglarna av nedvissnade solrosor stå kvar tills fåglarna ätit upp fröerna, som ett tack för allt de också ger tillbaka och kanske även för att arbetsinsatsen blir minimal. Önskvärt hade väl varit att de mumsade mer mygg, men där verkar jag inte ha mycket att säga till om.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera: Kaniner tar och skator ger.