Klara, färdiga, plocka!

Den sjukskrivna trädgårdsanläggaren hoppar och hoppas sig genom sommaren.
Noterar brister i trädgården som omgående borde åtgärdas, misstag som inte ska göras om till nästa säsong och patent som borde sökas på diverse hjälpmedel att komplettera kryckor med.

Alla är väl bekanta med uttrycket, ”se på medan målarfärgen torkar”.
Jag är lite av en expert på ordspråk (självutnämnd) och favoriten är ändå den där ”kärringen som skiter i slasken”, något man kan använda i alla situationer.
Efter den här upp och ned vända sommaren har jag dessutom myntat ett nytt: ”I väntan på fröställningarna”. Det finns inget som går så trögt (förutom att invänta en operationstid) som att invänta blomning och därefter frösättning hos densamma när man saknar annan sysselsättning.

Jag anar att ovanstående upplägg nu har byggt upp en förväntan om att jag snart kommer att erbjuda fröer från orkidén Rothschilds toffel eller Monstera adansonii variegata vars värde kan landa långt över min egen månadsinkomst (och då syftar jag till tider då försäkringskassan inte står för utbetalningarna).
Men faktum är att något så enkelt som en ringblommas frösättning kan väcka en pirrande känsla att få plocka, förvara och sedan driva upp på nytt. Belöningen talar såklart för sig själv, men också vetskapen om att miljöpåverkan inte varit lika stor liksom kostnaden.
Såklart att man gärna bevarar sortäktheten om man arbetar med speciellt utvalda material men i min experimentträdgården vilar också spänningen i att se hur sommarens pollinatörer och vindar lyckats blanda arvsanlagen och kombinera en ny individ som kan vara identisk med moderplantan men också kan få en helt ny look.

Jag har under den här tiden på året alltid ett kaffefilter eller två i fickan utifall att ett frö eller två skulle landa framför mina fötter och ropa efter att bli upplockad.
Nu snuddar jag lite lätt vid ”elefanten i rummet” (ytterligare ett bra uttryck).
I samtliga forum man nämner detta kommer frågan kring stöld på tal.
Är det stöld att plocka fröer från offentliga platser och öppna parker?
Jag vet inte, polisen vet inte (iaf inte den kontakt jag har) och inte heller juridiken – så vitt jag vet.
Men om jag ska gå till mitt samvete, värderingar och min moral så anser jag att man inte går från handelsträdgården eller den entrébelagda visningsträdgården med kaffefilter fyllda av fröer och sticklingar.
Den offentliga stadsparken då?
Jo, det borde väl ändå vara ok, tänker jag och blickar med stolthet mot mitt eget uppdrivna glansmiskanthus som jag med stor vördnad fraktade som litet frö till den värmländska myllan från stadsparken i Laholm.
Inte nog med att denna individ är underbart vacker, den bär också så många minnen från de fantastiska växtvandringarna vi hade under min utbildning i Peter Gaunitz storslagna verk och tillika stadspark i just Laholm.
I detta fall har prydnadsgräset framförallt ett emotionellt värde vilket ju borde minska straffskalan betydligt om brottsmisstanke nu föreligger mot min fröstöld.

Men att samla fröer är också en hobby som kan anta orimliga proportioner. Inte nog med att kaffebryggandet får stå tillbaka till förmån för potentiella ”nästa-års-ögongodis”, brist på kvalitativ förvaring har föranlett att kylskåpet framåt höstkanten inte alls mättar magar i samma utsträckning som förr. Hyllor och lådor packas med knölar och fröer, vanligtvis omärkta eftersom min tillförsikt till mitt gigantiska närminne verkar vara det närmaste orubbligt (helt utan grund faktiskt). Nästkommande år sår jag sedan helt utan vetskap om vad det ska resultera i och noterar att jag bättre ska märka kaffefiltren till kommande säsong.

Jag kan glatt konstatera att jag är långt ifrån ensam i detta maniska frö-samlar träsk. Som alltid vid sökning på nätet hittar man betydligt fler i samma situation än man kunnat ana och sällan är man heller värst!
Men vad som tillkommer när man ögnar igenom alla forum är att man kan köpslå med andra nördar som samlat betydligt häftigare grejer än en ringblomma. Med detta tillkommer dock baksidan av den ”svarta frömarknaden”, folk blir förvånade och upprivna när äkthet eller grobarheten inte överensstämmer med innehåll likt påsar från de stora producenterna.
Det är ju det här som är så spännande med naturen (liksom försäljare på nätet), den är nyckfull och jag älskar det!

Att handskas med naturens perenna, bienna eller kanske annuella genbank gör det svårt att lämna garantier. Så många olika steg, stadier och omständigheter måste vara optimala för att man ska nå fram till sin svarta stockros eller häftiga orkidé (vilket jag för övrigt tror är nästan omöjligt att fröföröka).

Nytt för mig är fröbibliotek. För oss i Karlstad kan man gå till biblioteket låna fröer inför vårens sådd och sedan återlämna på höstkanten. Det känns nästan lite lyxigt men samtidigt självklart. Vi måste ju likt kunskap och allmänbildning för överlevnad också så och bruka vår jord för detsamma.
Om jag är självgående under höstkanten ska jag göra ett besök och dela med mig av fröer från en helt vanlig gul ringblomma till förmån för 2024 års kollektion av pollinatörer – ”sa kärringen och kasta kryckorna i slasken”.