Trädgårdar på den svart-vita tiden

I mitt högerknä bor för närvarande två delar av ett och samma korsband, ett skadat ledband, två skadade menisker och ödem längst med skelettdelar. Runt slutet av augusti ska allt plåstras om under operation. I väntan på detta tränar jag varsamt för att hitta en symmetrisk gångstil utan hjälp av mina två älsk-hatade kryckor. Jag har massor av tid att spåna i allt och inget.

Jag förundras över hur lättillgänglig all information är idag. På bara 20 år har det svåruttalade namnet på uppslagsverket Nationalencyklopedin bytts mot namnet som ständigt skrivs i var människas telefon – Google.
Att vara expert och allmänbildad i modern tid är givetvis respektabelt och imponerande, men vägen dit bör vara betydligt kortare än förr. Observera att jag i detta uttalande helt saknar belägg och källa som stärker min hypotes.

När vi under min utbildning redovisade examensarbeten var det en av mina fantastiska klasskamrater som lyfte trädgårdar förr och nu, stilar, mode och hur de i takt med behoven ändrat utseende. Historia har alltid intresserat mig och kombinationen med trädgård väckte nya välkomnande tankar i mitt redan surrande huvud.

Idag använder vi häckar och staket för att markera ”mitt och ditt” eller ”jag vill vara ute men inte synas” eller som en kund beskrev det -”det är viktigt att man ser trädgården från gränsen vid gatan, som verkliga instagrambilder”.
Men på Karl-Oskar och Kristinas tid, ni vet paret som ”inte tyade mer”, köpte enkelbiljett till Amerikat och startade om. Då var anledningen till staketen något helt annat, lite mer livsnödvändigt än lyckade instagrambilder, boskapen var tvungna att hållas från odlingarna. Trädgårdarnas innehåll skulle vara ätbara och jag har svårt att se att man gick runt och funderade på vilka färger i blomningarna som skulle fungera bäst mot fasaden en dag i juni.

I takt med att tiderna förändrats har ju även bostäderna det. Ingen har väl missat miljonprogramsområdena och de obligatoriska häckarna bestående av ölandstokar samt plattor av sjösten. För oss som växte upp i tider när man fortfarande klättrade i träd i brist på digital underhållning, kan kombinationen ge varierande känslor. Personligen skulle tokar och sjöstensplattor aldrig få tillträde till egna trädgården, men den yngre generationen trissar upp priserna på dessa material då modet är på väg tillbaka.

Så vad vill jag då ha i min trädgård?
Mina egna reflektioner och teorier säger mig att trädgårdsmode hela tiden tenderar att återkomma i varannan generation, liksom namn på nyfödda barn.
Jag borde alltså hitta inspiration från -50 eller -60 – talet och faktum är att jag i mitt yrkesutövande också gör det. Egna hem slog igenom under denna tidsepok, trädgårdstomterna tenderade att vara ganska små och här låg fokus på rekreation, lugn och vila, precis de ord vi ofta använder oss av idag.
Byt ut pisk och torkställning i ritningen nedan mot pergola så skulle detta vara gångbart 2023.

Men jag är liksom alla ni andra, ett unikum. Fast jag går ofta motströms, gör gärna allt baklänges och dikterar gärna mina egna villkor (så länge jag håller mig inom lagens gränser, bör poängteras). Jag håller stenhårt i mormorsväxter, torparträdgårdar, kallstensmurar och gärdesgårdar. Älskar givetvis nya namnsorter på växtmaterial eller förädlade rosor och hänförs av nya färger och kombinationer, men mest av allt är jag så himla imponerad av gamla tiders kunskaper!
Till min stora lycka fick vi under utbildningen bygga en kallstensmur, som förr i tiden! Skillnaden var att vår mur var några enstaka meter, vi var runt 12 pers i min grupp som alla ätit sig mätta och med pengar (eller snarare telefoner) på fickan inte brydde oss nämnvärt om de problem man hade på Karl-Oskar och Kristinas tid. Det var inte helt enkelt ska ni veta, att kombinera fysik med tanke kräver sin person. Men mycket skrytsamt vill jag ändå säga – Det blev så jädrans snyggt!

Innan varken Nationalencyklopedin eller Google fanns byggde man sånt här, man planterade rosor, pioner och torparväxter utan 40 l påsar av yrkesodlar jord från butiker och pollinatörerna behövde man inte beakta för de bara fanns där!
Det är faktiskt också den här stilen jag uppskattar allra mest och jag imponeras av dåtidens outtalade trädgårdsexperter utan tillgång till Google!

Lämna en kommentar