Sedan sist, har teorier om meniskskada mer ersatts med brott på korsband. Termerna kring dessa diagnoser är grekiska för mig men jag har förstått att innebörden av dem är begränsad rörelseförmåga eller snarare bli omsprungen av mördarsniglarna.
Inget ont som inte har något gott med sig, genom mitt sakta mak framåt hinner jag reflektera och ta in alla de intryck som naturen bjuder och ger mig ännu mer att fundera över.
Solen har ju som bekant fullkomligt vräkt sig över oss under den senaste tiden, och det som för årstiden borde skifta mellan skirande grönt till en mer ”inga tvivel om klorofyll-innehåll”-grönt, börjar ersättas med, gul – brunt – ”vi-befinner-oss-i-medelhavsland-på sensommaren” – känsla! Gräsklipparna får semester, regn tunnorna ekar tomma och jag som varje år slår rekord i flest brännblåsor till följd av soldyrkande, söker mig till skugga.
Om detta beror på visdom och det faktum att jag passerat 40, eller att omgivningen är just skrämmande gul, är svårt att svara på. Dock har det förstärkt min passion till trädgårdar upprättade i woodland stil!
Ett woodland bygger på att bevara och bygga utefter naturens spelregler. Att använda olika former och höjder i form av olika växttyper ger naturliga rumsindelare och att leda en stig genom denna lilla värld kan få även den minsta ytan att kännas som en stor upplevelse. Tänk er att förvandla den gula gräsmattan till ett välordnat och rogivande skogsparti, eller att kapa tujan till fördel för en konfettivirvlande magnolia eller en ringlande trollhassel.
– Jo jag förstår galenskapen i detta. Tujan och gräsmattan har ju alltid funnits där som en trygg famn mot den stilenliga grå betongstenen som klär garageuppfarten. Inga surrande insekter, ingen äcklig fågelspillning och raka härliga linjer… men tänk om ett woodland faktiskt kan ge lite frid åt en stressad själ.
Har hört att de privata trädgårdarna utgör en tredjedel av våra städer och tätorter. Tänk då vilken nytta våra små paradis skulle göra i det stora hela om vi anlade dem mer hållbart ur såväl psykiskt välbefinnande för människan, som för miljöpåverkan och den biologiska mångfaldens skull.
Har ni läst så här långt funderar ni kanske på två saker:
1. Har den där Ida, provision på ekosystemtjänster/anläggningar eftersom hon går så ”bananas” på det?
2. Är det möjligen en gräsmatta som hoppat på hennes knä och gjort henne bitter?
Eventuellt även nr. 3. Om ingen fixar hennes knä snart, kommer hon då att utgöra fara i form av extremaktivist mot stilrena trädgårdar med grundbultar i tuja, rödsvingel och betong?
Jag låter svaren förbli en spännande cliffhanger, men faktum är att vi har så mycket att vinna på att anlägga mer i form av grönska, i fler nivåer och med fler individers liv i beaktan.
Tänk er förmånen att avnjuta morgonkaffet under trädkronans tak där solstrålarna trivsamt strilar in. Höra fåglarna kvittra, humlorna surra och låta tanken vandra.
Eller när monsunregnet kommer, efter torrperioden som tagit död på grannens gräsmatta, och vattenansamlingarna bildar ofrivillig swimmingpool hos densamme. Då kommer denna frodiga trädgård att betydligt snabbare, omhänderta vattenmassorna vilket i förlängningen också är en förutsättning för fotosyntesen – och apropå den – Den här lilla trädgården kommer att vara ett betydligt hjälpsammare system vid omvandling av koldioxid.
Det bästa – design!
Tänk så mycket fint man kan göra i ett woodland! Endast fantasin sätter gränser! Vatten, sten, perenner, häckar, träd i en salig blandning. Det stilrena möter det mjuka, blomningar som ersätter varandra och skapar en hel säsong av färger.
Men om man då ska göra en lummig trädgård, vad ska man då göra med parasollet och gräsklipparen? och muren av tuja?
Ge det till den lokala fotbollsklubben! Om ni saknar de tydliga ramarna kan ni ju alltid besöka dem igen för att sedan komma hem och andas lugnt.
Ungefär tre fjärdedelar av de kunder jag besöker brukar öppna vårt möte med:
– Jag vill ha det snyggt och underhållsfritt!
Varsågoda! Här har ni det, woodland!
Antal underhållstimmar väljer ni själva!
Ida in the Garden 